Makro

Ibland far vi ju in till Krabi stad och handlar. Makro är ett stort ”Cash-and-carry”-varuhus där utbudet är väldigt stort.

0001

Juldekorationerna har åkt fram. Jag köpte en hel del. I år ska det julpyntas rejält

Utbudet i fiskdisken: stingrocka, någon?

…eller kanske bäckfisk? Ser ju väldigt aptitretande ut, eller hur?

Körkort, behövs det?

Ja, det kan man verkligen fråga sig när man ser trafiken och hur det körs här. Men nu har vi i alla fall tagit thailändskt körkort för både bil och motorcykel. Det går bra att köra på det svenska körkortet ett halvår (eller egentligen ska det vara ett internationellt körkort, men det brukar ses mellan fingrarna med just den biten), men sedan ska man skaffa thailändskt. Det är bra ur en annan synvinkel också – vid en ev olycka blir man behandlad på ett annat sätt om man har thailändskt körkort, för det visar att man är boende här och inte turist. Turister försöker man alltid dra på pengar och olyckan är alltid dennes fel, även om man är helt oskyldig. Tyvärr, så är det här. Var så god och svälj. Man får ta det onda med det goda som man säger.

Yah ville också legalisera sitt körande, så hon hängde med till Krabi (det var hon som körde oss dit!). Vi lämnade Lanta vid 6-tiden på morgonen så vi kunde skriva in oss på ”Vägverket” före halv 9.

Eftersom Göran har körkort för både bil och mc från Sverige, behövde han bara göra ett färgseende-test, bli fotograferad, betala 300 baht (70 SEK) och kvittera ut körkortet (eller körkorten – ett för bil och ett för mc).

Jag har inte mc tidigare, så jag fick göra både ett teoriprov och köra upp för detta. Yah hade ju inget alls sedan tidigare så det tog nästan hela da’n för henne. Först titta på en film i 4 tim (!), därefter två teoriprov och sedan köra upp för både bil och mc. Fast nu ska det ju sägas att varken teoriprov eller uppkörningarna är ens i närheten av de svenska, inte på långa vägar.

Färgseende-test. En person pekade med pekpinne på tavlan på väggen, så fick man säga om pricken var grön, gul eller röd.

Inför teori-provet.

Dags för examination (på engelska för min del, tack för det Vägverket)

Sedan dags för uppkörning i ösregnet

Tjänstemannen beskriver banan för Yah

Skönt när uppköringen är överstökad.

Körkorten gäller ett år första gången. Sedan förnyar vi dem och då är de giltiga i 5 år.

Jaha, så var man ogift, då. Och Göran blev av med sitt förnamn…

Men som vi säger här och rycker på axlarna: mai bpen rai – det gör inget, spelar ingen roll, är helt ok osv.

Tillbaka till Thailand

”…….Miss Lena…………..Krabi………….immediately”, var vad jag tyckte mig höra på thai-bruten engelska från högtalarna på Suvarnabhumi flygplats i Bangkok. Var inte säker eftersom det var svårt att höra pga sorlet. Onda aningar i magen. Jag la ner tidningen jag läste, och gick fram till en av diskarna och visade mitt boardingkort.

”You should be at gate B1 NOW!! You really have to hurry, madame!”                      ”But, but…this IS gate B1”, stammade jag.                                                                    ”No madame, this is gate B1 B”!

Shit shit shit shit shit shit…

Snabbt samla ihop handbagaget bestående av en stor 8-kilos bag, en fullproppad laptop-väska samt en axelremsväska och halvspringa så gott det gick mot gate B1, med väskorna bumpande mot vad, lår och ända. Nu jäklar gällde det att lägga på en rem. Jag hade inte fördrivit tiden på flygplatsen i flera timmar, för att sedan missa sista inrikesplanet för dagen till Krabi…

Efter att ha tagit mig upp en trappa såg jag genom de stora fönstren Air Asia-planet i slutet av ”snabeln” vid, vad jag förmodade var, gate B1. Tre personal-kvinnor med walkie-talkies och minst sagt stressad uppsyn viftade fram mig längs vägen dit. Snabbt uppvisande av boardingkort och pass vid gaten, fortsatte hjälpligt springande i ”snabeln” och in i planet för att så småningom sjunka ner på plats 23A! I made it!!! Planet började omgående taxa ut till startbanan.

Vän av ordning undrar säkert hur i h-e jag kunde sitta och läsa i godan ro, om det uppenbarligen var dags för avgång. Till mitt försvar kan jag säga att där jag satt och väntade, väntar folk till tre olika gater för inrikesflyg, så jag satt inte precis ensam kvar OCH vi har flera gånger tagit inrikesflyget från just dessa gater OCH flera av dessa gånger har Air Asia varit så försenade att avgångstiden har varit väl passerad innan de satt upp Krabi-skylten och vi har fått gå ombord. Därför reagerade jag inte heller denna gång. Men jag har lärt min läxa nu.

Nåväl, resan både före och efter denna lilla incident gick som på räls.

Jag stannade över en natt i Krabi stad, för jag skulle till ”Imigration” och få utskrivet ett intyg att jag har en fast adress i Thailand. Detta behövs för att få min nyinköpta motorbike registrerad i mitt namn (annars får man skriva den på någon thai-vän som man litar på). Till Imigration åkte jag motorcykel-taxi för första gången. Har undvikit det tidigare eftersom de kör som om de snott mc:n. Men detta var en lite äldre förare som såg så lugn och snäll ut, så ok då (fast i och för sig ser nästan alla thailändare lugna och snälla ut…). Han körde mig dit, väntade 20 min utanför och körde mig sedan tillbaka igen, allt för 100 B (ca 23 spänn). Perfekt!

Lite senare tog jag bussen till Lanta och var hemma vid 18-tiden. Huset hade Pim städat och dekorerat med blommor och vikta handdukar på sängarna. Härligt! Hon är en pärla.

I går och idag har jag inte gjort så mycket. Är trött pga jetlagen och har packat upp i lugn och ro, gått promenader på stranden, kollat att allt står rätt till i några av grannhusen som tillhör våra vänner och kört några turer.

Några bilder från Klong Dao (igen):

Här har man lagt sandsäckar som skydd mot havet

Paz lär få renovera en del inför nästa högsäsong

Kompis som njuter av livet oavsett vad

I dag körde jag ner till Klong Nin. Förra veckan igen var här en rejäl monsunstorm, som ödelade strandrestaurangerna vid stora delar av de sydliga stränderna här. Värst drabbad var enligt uppgift stranden Klong Nin. Jag kom inte ner till stranden för det var avstängt, och på de få ställena det inte var avstängt vågade jag inte gå för långt ut pga ras-risken. De två första bilderna har jag tagit själv, men de andra har jag lånat från FB och de togs samma dag eller dagen efter ovädret. Havet har alltså pressats upp pga stormen, och ätit sig in under byggnaderna som sedan rasat. Onödigt är väl att säga, att det inte har byggts enligt konstens alla regler här…

Normalt är stranden 20-30 m bred!

Här ser man fundamentet till den nu försvunna strandmuren till höger i bilden, där också trappan upp till restaurangen började. Så mycket har vågorna ätit upp!

Nähä, nu så är det dags att gå och nanna för imorgon är det jubbedag…

Blandat januari

Lite blandat från början av januari

Hotell Baan Pron Phateep, Patong, Phuket

Hotellets nybyggda delux-rum

På båten tillbaka till Lanta

Gummiträd

Solnedgång över Andamaska havet

Hyfsat stor spindel

Jeanette på Sunshine Hill

Jeanette  och Ingmar njuter på Long BeachAngelica blir knådadSnyggt Bella!Hos danskarna i Krabi. Igen.

På spaning i KrabiGörans nyinköpta simglasögonUtanför Bajen RestaurangKoncentratiooon…

Den frivillige golfaren

Ola – bangolf är en lugn sport!

Hur går det, Ingmar?Angelica

Koh Jam, Krabi, Bella och Ola ankommer

Dags att lämna Koh Jam efter några härliga dagar.

Eftersom jag behövde göra ett besök på Immigration i Krabi för att förlänga visumet, åkte vi direkt dit från Jam.Efter Immigration (som gick ovanligt snabbt och smidigt) åt vi lunch hos danskarna Finn och Henrik på Café Europa. Smarriga smörrebröd och Chang draft inmundigades med stor njutning…

Cafe Europa – en institution i Krabi sedan ca 20 år!    http://cafeeuropa-krabi.com/

Det vita templet i Krabi stad

Krabis huvudgata Tanon Maharat.

 

Sedan tog vi en minivan tillbaka till Lanta och förberedde för den efterlängtade ankomsten av Bella och Ola.