Kuala Lumpur

Nu har vi åter varit ute och rest. Denna gång till Kuala Lumpur i Malysia och anledningen är att jag måste ha nytt visum igen (pga att de endast utfärdade 2 månaders visum i stället för 4 när vi var i Penang). Förra gången vi var i KL var i januari 2007 och då var det också visumresa – vår allra första och Bella var med.

Visumhanteringen gick som på räls – inlämning på fm ena dagen och utlämning på em nästa.

0001

Kuala Lumpurs kännemärke Petronas Twin Towers. Mellan 1998 och 2004 världens högsta byggnad. 450 m hög.

0002 0003 0004

Utanför vårt hotell Ancasa. Ett märkligt gulbrunt sken syntes på himlen bakom KL Tower.

0005

Den godaste ”Chicken Satay” vi ätit någonsin. Serverades på en minigrill för varmhållningen.

0008

Vackra Twin Towers på kvällen. Som ett smycke…

0009

Fantastisk utsikt från vårt hotellrum

0001

På vägen från KL till Krabi ser vi ön Koh Tarutao, ytterligare en thailändsk paradisö på uppgång. Man kan tro att bilden är färgmanipulerad men det är den inte. Det var faktiskt så här härligt blått.

0002

På väg ner mot Krabi Airport

0003

Två huvudstäder

När vi är på väg hem till Sverige i juli kommer vi att flyga via Kina. Vi flyger från Krabi till Shanghai och där stannar vi i  6 dgr. Därefter tar vi nattåget till Beijing och är där i 3 dgr för att sedan flyga till Köpenhamn därifrån. Ska bli spännande att komma till Shanghai. Har hört mycket om den staden. Asiens New York. Vi kommer att behöva visum för att komma in i Kina och det fixar man på Kinesiska Ambassaden i Bangkok. Så igår flög vi upp hit till BKK och i morgon ska vi till ambassaden. Normalt tar proceduren 4 dagar, men man kan få expressexpediering om man betalar extra (ett högre pris alltså, inte mutor) och då går det på en dag. Det kommer vi att göra eftersom vi vill hinna till Hua Hin till Songkran (thailändska nyåret) på lördag och innan dess ska vi ta en tur till Pattaya. Pattaya – detta syndens näste som vi har hört så mycket om och 95% – nej, 99% – av detta har varit negativt. Men vi vill ha sett stan i alla fall, så det blir en snabbtur dit.

Men, first thing first. Idag har vi varit på en fin utflykt till Ayutthaya ca 1½ timme norr om Bangkok. Ayutthaya är Thailands förra huvudstad och grundades omkring år 1350. Staden förstördes av burmeser på 1700-talet och är idag känt för sina ruiner och många buddhistiska tempel och pagoder. Ayutthaya är upptaget på Unescos världsarvslista.

På vägen dit stannade vi till vid ett av de kungliga sommarpalatsen, Bang Pa-In Palace. Ett gigantiskt område fullt med fina byggnader i thailändsk, kinesisk och europeisk stil och vackra trädgårdar.

0001 0002 0003

0004

Hett ute och rejält kallt inne – därav koftan. Efter att ha gått runt på palatsområdet drygt en timme behövde vätskebalansen definitivt återställas. På almanackan på pelaren syns den av thailändare högt älskade kung Bhumibol Adulyadej, Rama IX.

Här är några bilder från Ayutthayas imponerande tempelruiner:

0005 0006 0007 0008 0009

Historien om Buddha-huvudet i trädet är såhär: När man höll på med utgrävningarna av den gamla staden hittades detta Buddha-huvud. I avvaktan på sitt vidare öde ställde man det lutande mot trädet. Under en period därefter gjordes ett uppehåll i utgrävningarna och när man senare återupptog dessa, hade trädets rötter slingrat sig runt huvudet så det inte gick att få loss.

0010

Ser jag måhända lika from ut som Buddha…?

0011

Sedan stod ett besök i det vackra templet Wat Na Phra Mane med en jättebuddha i guld, på programmet.

0012

0001

Rakt framifrån ser det ut som om Buddha blundar men det är inte så…

0013

Han tittar nedåt så man kan ha ögonkontakt när man sitter nedanför och ”pratar” med honom.

0014

Lotusblommor och orchideer

0015

Denna statyn är över 1000 år gammal

0016

…en Buddha till. Vid Wat Lokayasutharam. 37 m lång och 8 m hög.

0017

Vägen tillbaka till Bangkok skedde med båt längs floden Chao Phraya. Ombord blev vi serverade en mycket god lunchbuffe

0018 0019 0020

Grand Palace, kungliga palatset.

0021 0022

Wat Arun (Gryningstemplet)

wat_arun1

Wat Arun på kvällen

Penang Hill

I dag har vi varit på en tur runt ön på förmiddagen. Först åkte vi upp på drygt 800 m höga Penang Hill med en brant bergbana.

0001 0002

0003

Utsikt över Georgetown med bron över till fastlandet

0004

Såhär såg vagnarna ut i början av 1900-talet

0005

Uppe på kullen finns bl a ett hinduiskt tempel som heter Sri Aruloli Thirumurugan. De är rätt roliga att besöka med alla sina fina figurer.

0006 0007 0008 00090010  0011

0012

Vätskekontroll med utsikt

0013

Sedan besökte vi det kinesiska templet Kek Lok Si, som är ett av de största i sydost Asien.

På kvällen är det så här fint:

Main_kekloksi

Det blev ett thailändskt tempel också, Wat Chayamangkalaram, med en stor liggande Buddha. Inte lika stor som den i Bangkok, men ändå:

0014

0015

0016

På eftermiddagen var det dags att hämta visumet på konsulatet och till vår besvikelse fick jag endast ett enkelt visum. De utfärdar inte dubbelt visum i Penang längre av någon anledning. Det innebär att vi måste göra ännu en visumresa om två månader. Ååååh, man blir så trött. Det är kul att resa, men då ska det vara för att man vill och vart man vill, inte för att man är tvungen och endast till de begränsade platserna som har en thailändsk ambassad/konsulat. Men, men, inget att göra åt.

Nu ska vi bege oss till stadsdelen Little India och äta och gå på nattmarknad. Alltid kul.

”Pearl of the Orient”, Penang, Malaysia

Dags för visumresa igen. Det har jag sluppit under tiden jag jobbat eftersom jag haft 1-års business-visum, men nu när jag slutat jobba får det bli turistvisum igen. Med ett turistvisum får man uppehållstillstånd i 60 dgr och med ett dubbelt (2×60 dgr) räcker det fram tills vi lämnar Thailand i början av juli. Vi valde att resa till ön Penang (kallad Pearl of the Orient) i Malaysia denna gång, då vi inte varit här tidigare. Så igår bar det av från Phuket med propellerplan

0001

0002

Här syns öarna Phi Phi Don och Phi Phi Leh. Den turkosa lagunen i den senare (nederst i bild) syns tydligt och det är Maya Bay, där filmen The Beach med Leonardo di Caprio spelades in.

Vi bor i staden på Penang som heter Georgetown och är med på UNESCOs världsarvslista. Här finns många vackra byggnader från kolonialtiden som är väldigt väl omhändertagna. Efter vi varit på thailändska konsulatet och lämnat in visumansökan i förmiddags, gick vi en lång runda i stan

0005

Eastern & Oriental Hotel. Här bor vi INTE. Kostar skjortan. Men visst är det tjusigt…

0006 0007

0004

Komtar Tower. Inte lika tjusigt, men ett landmärke.

0009

En liten tupplur i rickshawn mellan körningarna

0017 0019

Domstolen

0020

Town Hall

0021

City Hall

0010 0011

0012

0022

0013

Man blir hungrig av allt promenerande och vi behövde inte leta för att hitta matställen. Sådana här enkla serveringar finns det gott om. Man tar en tallrik, förser sig från önskade matformar och betalar efter vikt (på maten).

00140015

Lite av varje och mycket gott

0016

Göran låter sig väl smaka av både det ena och det andra…

Krung Thep

I morgon flyger jag upp till Bangkok (Krung Thep på thai) för att möta Göran som äntligen kommer från Sverige. Det har varit lååånga 2 månader själv utan min käre make.

Vi stannar i huvudstaden 4 dagar för bl a ett besök på Asiens största IKEA som öppnade för drygt ett halvår sedan. Behöver lite attiraljer till huset.

Shopping på MBK…

…och besök på den nya stora nattmarknaden Asiatique som ligger vid floden (Chao Praya) står också på agendan.

Ska bli kul att komma till Bangkok igen. Gillar den staden skarpt!

Tillbaka till Thailand

”…….Miss Lena…………..Krabi………….immediately”, var vad jag tyckte mig höra på thai-bruten engelska från högtalarna på Suvarnabhumi flygplats i Bangkok. Var inte säker eftersom det var svårt att höra pga sorlet. Onda aningar i magen. Jag la ner tidningen jag läste, och gick fram till en av diskarna och visade mitt boardingkort.

”You should be at gate B1 NOW!! You really have to hurry, madame!”                      ”But, but…this IS gate B1”, stammade jag.                                                                    ”No madame, this is gate B1 B”!

Shit shit shit shit shit shit…

Snabbt samla ihop handbagaget bestående av en stor 8-kilos bag, en fullproppad laptop-väska samt en axelremsväska och halvspringa så gott det gick mot gate B1, med väskorna bumpande mot vad, lår och ända. Nu jäklar gällde det att lägga på en rem. Jag hade inte fördrivit tiden på flygplatsen i flera timmar, för att sedan missa sista inrikesplanet för dagen till Krabi…

Efter att ha tagit mig upp en trappa såg jag genom de stora fönstren Air Asia-planet i slutet av ”snabeln” vid, vad jag förmodade var, gate B1. Tre personal-kvinnor med walkie-talkies och minst sagt stressad uppsyn viftade fram mig längs vägen dit. Snabbt uppvisande av boardingkort och pass vid gaten, fortsatte hjälpligt springande i ”snabeln” och in i planet för att så småningom sjunka ner på plats 23A! I made it!!! Planet började omgående taxa ut till startbanan.

Vän av ordning undrar säkert hur i h-e jag kunde sitta och läsa i godan ro, om det uppenbarligen var dags för avgång. Till mitt försvar kan jag säga att där jag satt och väntade, väntar folk till tre olika gater för inrikesflyg, så jag satt inte precis ensam kvar OCH vi har flera gånger tagit inrikesflyget från just dessa gater OCH flera av dessa gånger har Air Asia varit så försenade att avgångstiden har varit väl passerad innan de satt upp Krabi-skylten och vi har fått gå ombord. Därför reagerade jag inte heller denna gång. Men jag har lärt min läxa nu.

Nåväl, resan både före och efter denna lilla incident gick som på räls.

Jag stannade över en natt i Krabi stad, för jag skulle till ”Imigration” och få utskrivet ett intyg att jag har en fast adress i Thailand. Detta behövs för att få min nyinköpta motorbike registrerad i mitt namn (annars får man skriva den på någon thai-vän som man litar på). Till Imigration åkte jag motorcykel-taxi för första gången. Har undvikit det tidigare eftersom de kör som om de snott mc:n. Men detta var en lite äldre förare som såg så lugn och snäll ut, så ok då (fast i och för sig ser nästan alla thailändare lugna och snälla ut…). Han körde mig dit, väntade 20 min utanför och körde mig sedan tillbaka igen, allt för 100 B (ca 23 spänn). Perfekt!

Lite senare tog jag bussen till Lanta och var hemma vid 18-tiden. Huset hade Pim städat och dekorerat med blommor och vikta handdukar på sängarna. Härligt! Hon är en pärla.

I går och idag har jag inte gjort så mycket. Är trött pga jetlagen och har packat upp i lugn och ro, gått promenader på stranden, kollat att allt står rätt till i några av grannhusen som tillhör våra vänner och kört några turer.

Några bilder från Klong Dao (igen):

Här har man lagt sandsäckar som skydd mot havet

Paz lär få renovera en del inför nästa högsäsong

Kompis som njuter av livet oavsett vad

I dag körde jag ner till Klong Nin. Förra veckan igen var här en rejäl monsunstorm, som ödelade strandrestaurangerna vid stora delar av de sydliga stränderna här. Värst drabbad var enligt uppgift stranden Klong Nin. Jag kom inte ner till stranden för det var avstängt, och på de få ställena det inte var avstängt vågade jag inte gå för långt ut pga ras-risken. De två första bilderna har jag tagit själv, men de andra har jag lånat från FB och de togs samma dag eller dagen efter ovädret. Havet har alltså pressats upp pga stormen, och ätit sig in under byggnaderna som sedan rasat. Onödigt är väl att säga, att det inte har byggts enligt konstens alla regler här…

Normalt är stranden 20-30 m bred!

Här ser man fundamentet till den nu försvunna strandmuren till höger i bilden, där också trappan upp till restaurangen började. Så mycket har vågorna ätit upp!

Nähä, nu så är det dags att gå och nanna för imorgon är det jubbedag…

Phuket – Phi Phi – Lanta

Mellan Phuket och Lanta ligger Phi Phi öarna. Den ena, Phi Phi Leh, är obebodd och vacker med sina dramatiska klippor.

Här är Maya Bay, känd för att filmen The Beach med Leonardo di Caprio spelades in här.

Båtbyte på Phi Phi Don. Den här gången byte i hamnen och inte till sjöss.

Alltid en lika trevlig syn – Saladan:

Några av Saladans restauranger som står på pålar ut i vattnet, Lanta Seafood, Saladan Seafood och Black Pearl. Under högsäsong är här fullpackat med folk

Piren i Saladan

Phuket

Jag hade varit hos vår doktor här på ön, Doktor Salarin, pga halsont. Det hade inte velat ge med sig trots penicillin-kur så hon rådde mig att åka till sjukhuset på Phuket för att bli undersökt av en specialist.

Vi bestämde oss för att om vi ändå skulle till Phuket, kunde vi stanna några dagar och få lite liv och rörelse som omväxling till lugnet på Lanta. Vi tycker att vi behöver det i mellan åt. Sagt och gjort. 2 dagar senare var vi på båten till Phuket, en resa på ca 3 – 3½ timme med båtbyte ute till havs utanför Phi Phi.

Från hamnen tog vi taxi direkt till Bangkok Phuket Hospital som är ett stort internationellt toppmodernt sjukhus i utkanten av Phuket stad.

Jag anmälde mig i receptionen (hade inte bokat tid i förväg, behövs inte) och inskrivningen gick fort eftersom jag varit där tidigare så de har mina uppgifter.

En sköterska följde oss till rätt avdelning och bad oss sitta ner och vänta. Efter ett par minuter blev jag hämtad av en sköterska som ställde lite frågor. Sedan var det till att bestiga vågen och jag fick säga hur lång (eller kort) jag är. Hon knappade in längden på vågen och *poff* så stod BMI på displayen. ”Hmm, a little overweight, madam”, sa den lilla runda sköterskan leende.

”I’m not overweight, I’m undertall”… hade jag lust att säga … men det sa jag inte. Jag bara log istället.

Efter att ha väntat ytterligare någon minut fick jag komma in till läkaren och blev undersökt. Sedan gick vi ner till första våningen och betalade och fick ut medicinen.

Drygt en timme efter det att vi klev ur taxin utanför sjukhusentrén stod vi där igen, och då hade vi hunnit fika också! Snacka om effektivitet och service!

Sedan åkte vi till Patong och tog in på hotell för två nätter.

Vi gick ut ”på stan”…

 …shoppade i den stora gallerian Jungceylon…

… solade och badade i sardinburken…jag menar, på stranden …

 … och avslutade med att kolla in folklivet på Bangla Road, uppflugna på var sin hög stol utanför Starbuck’s.

Thaiboxning ikväll…

Lite julstämning?

Resan

Det brukar alltid hända något under vår resa till Thailand. Är det inte förseningar så är det bagage som kommer på villovägar. Vi har vant oss vid det nu, och tar det med jämnmod.

Denna resa var inget undantag från regeln. Vi reste med Turkish Airlines Köpenhamn-Istanbul-Bangkok. Det började hur bra som helst. Jag hade dagen innan för första gången checkat in via internet och det var ju smidigt. Gick lite fortare vid bagageinlämningsdisken på Kastrup och vi behövde inte vara där lika tidigt. När vi blivit av med bagaget hade vi ändå lite tid att slå ihjäl, så vi åt en bit mat medan vi väntade på att ”Go to gate” skulle komma upp på skärmen. Men avgångstiden närmade sig och inget ”Go to gate” kom upp. Inte ens gate-numret visades. Vi började ana ugglor i mossen, och mycket riktigt: det som kom upp på skärmen var det högst oönskade ”Delayed”. Det slutade med att vi kom iväg drygt 2 timmar försent, och i och med det missade vi planet från Istanbul till Bangkok. Suck!

Vid transitdisken på Atatürk flygplats i Istanbul var det fult kaos med alla som skulle boka om sina resor. Det hade varit förseningar på flygplatsen hela dagen så det var inte bara vårt plan. Till slut blev vi i alla fall ombokade till Bangkok-planet dagen efter. Vi fick bo på ett hotell 1 timme utanför Istanbul (alla hotell inne i staden var fulla) på flygbolagets bekostnad.  När vi väl kommit dit och blivit inskrivna var klockan 4 på morgonen och vi stupade i säng.

Hotell Klassis
Hotell Klassis, Istanbul

Dagen efter blev en enda lång väntan på att flygplats-bussen skulle komma kl 19. Hotellet var jättefint och omgivningarna också, men det var regnigt, blåsigt och kallt (förvånande, jag trodde det var varmt i Turkiet) så vi fick hålla oss inomhus.

Bussen kom som den skulle kl 19 och sedan flöt allt på bra enda fram till bagagebandet på Suvarnabhum flygplats i Bangkok dagen efter. Den ena resväskan saknades! Tur i oturen så var det Görans väska som saknades. Låter taskigt, jag vet, men dels är det mycket lättare för honom att hitta kläder här (jag är ju inte precis storlek ”petit”) och dels hade vi packat de flesta grejerna till huset och matvaror i min väska. Vi gjorde en mental minnesanteckning om att hädanefter dela upp våra kläder i båda resväskorna i stället för att packa i var sin. Efter anmälan om väskan till Turkish servicedisk, så var det dags att ta Air Asia till Krabi och övernattning på City Hotel. I Krabi gick vi till varuhuset Vogue så Göran fick handla det viktigaste i klädväg.

När vi vaknat morgonen efter, jet-lagade och goa, åt vi frukost tvärs över gatan.

Kl 10 blev vi hämtade av Mee och efter besök på CAT Telecom för att sätta igång vårt mobila bredband samt matvaruinköp på Tesco Lotus och Big C bar det av till Lanta.

Turkish Airlines ringde och sa att resväskan kommit tillrätta och de skulle skicka den samma kväll. Jubel och hurra-rop!

Efter en timme var vi framme vid första färjeläget

Saladan sett från andra fäjeläget.

Och som vanligt infinner sig känslan av att komma hem när bilen kör av den sista färjan…