Snattare

Långfingrade individer finns även här…

Var på Lanta Mart för att proviantera. Hade hört ryktesvägen att de fyllt på hyllorna med nya fräscha varor (har varit väldigt lågsäsongs-tomt på hyllorna ett tag nu). Nu fanns t.o.m WASA KNÄCKEBRÖD! Vardagsmat i Sverige men lyx här.

Dyrt? Jaaa.                                                                                                                       Värt pengarna? Varendaste illbahting.

Köpte även gott bryggkaffe (så du behöver inte ta med Zoegas från Sverige, Göran. Nu finns det gott om Bon Café All Day´s) och vanligt mjukt bröd.

På vägen hem stannade jag till vid grönsakshandlaren. Parkerade på ”djungel-sidan” av vägen, lät kassen från Lanta Mart hänga kvar som vi alltid gör och gick över gatan till handlaren.

När jag kom ut igen såg jag att en äldre dam stod vid min mc, som om hon vaktade den. När jag kom fram pekade hon på den numera delvis upprivna kassen och sa ”ling…ling” och pekade sedan in bland träden. Hon visade med händerna hur hon schasat iväg förövaren. Vi småskrattade båda två och jag tackade henne för hjälpen.

Mat-tjuven hade endast hunnit ta en liten bit av brödet

Ling (även denna med ”tjuvgods” i handen)

Nu sprider sig kaffedoften i huset, så nu ska jag ta en kopp tillsammans med en knäckemacka. Så himla gott det ska bli…

Ha en go´ lördag på er.

Konsten att fotografera en valp

NattÍ heter den mycket sympatiske förmannen på företaget (inte som i natti-natti, utan med betoning på i:et), och han har en liten hundvalp som ibland får följa med honom på jobbet. Det händer då att den kommer in och hälsar på oss på kontoret. Tänkte jag skulle ta ett foto på denna gulliga varelse, men det är inte det lättaste. Valpars mest utmärkande drag är ju inte att de är stilla, precis…

”Naj, naj – vill ICKE!”

”Wiiiiii…”

”Bläää…”

”Kolla, en katt!!”

”Åååh, okej då! Men skynda på…”

”Nej, nu skiter jag i de här. Voff!”

GLAD MIDSOMMAR på er!                                                                                           Här firas det inte över huvud taget, utan det är vanlig arbetsdag imorgon. Upp i ottan och slita… Ska tänka på er när ni äter god sill och nypotatis, mmmm. Och jordgubbar, mmm…

Tillbaka till Thailand

”…….Miss Lena…………..Krabi………….immediately”, var vad jag tyckte mig höra på thai-bruten engelska från högtalarna på Suvarnabhumi flygplats i Bangkok. Var inte säker eftersom det var svårt att höra pga sorlet. Onda aningar i magen. Jag la ner tidningen jag läste, och gick fram till en av diskarna och visade mitt boardingkort.

”You should be at gate B1 NOW!! You really have to hurry, madame!”                      ”But, but…this IS gate B1”, stammade jag.                                                                    ”No madame, this is gate B1 B”!

Shit shit shit shit shit shit…

Snabbt samla ihop handbagaget bestående av en stor 8-kilos bag, en fullproppad laptop-väska samt en axelremsväska och halvspringa så gott det gick mot gate B1, med väskorna bumpande mot vad, lår och ända. Nu jäklar gällde det att lägga på en rem. Jag hade inte fördrivit tiden på flygplatsen i flera timmar, för att sedan missa sista inrikesplanet för dagen till Krabi…

Efter att ha tagit mig upp en trappa såg jag genom de stora fönstren Air Asia-planet i slutet av ”snabeln” vid, vad jag förmodade var, gate B1. Tre personal-kvinnor med walkie-talkies och minst sagt stressad uppsyn viftade fram mig längs vägen dit. Snabbt uppvisande av boardingkort och pass vid gaten, fortsatte hjälpligt springande i ”snabeln” och in i planet för att så småningom sjunka ner på plats 23A! I made it!!! Planet började omgående taxa ut till startbanan.

Vän av ordning undrar säkert hur i h-e jag kunde sitta och läsa i godan ro, om det uppenbarligen var dags för avgång. Till mitt försvar kan jag säga att där jag satt och väntade, väntar folk till tre olika gater för inrikesflyg, så jag satt inte precis ensam kvar OCH vi har flera gånger tagit inrikesflyget från just dessa gater OCH flera av dessa gånger har Air Asia varit så försenade att avgångstiden har varit väl passerad innan de satt upp Krabi-skylten och vi har fått gå ombord. Därför reagerade jag inte heller denna gång. Men jag har lärt min läxa nu.

Nåväl, resan både före och efter denna lilla incident gick som på räls.

Jag stannade över en natt i Krabi stad, för jag skulle till ”Imigration” och få utskrivet ett intyg att jag har en fast adress i Thailand. Detta behövs för att få min nyinköpta motorbike registrerad i mitt namn (annars får man skriva den på någon thai-vän som man litar på). Till Imigration åkte jag motorcykel-taxi för första gången. Har undvikit det tidigare eftersom de kör som om de snott mc:n. Men detta var en lite äldre förare som såg så lugn och snäll ut, så ok då (fast i och för sig ser nästan alla thailändare lugna och snälla ut…). Han körde mig dit, väntade 20 min utanför och körde mig sedan tillbaka igen, allt för 100 B (ca 23 spänn). Perfekt!

Lite senare tog jag bussen till Lanta och var hemma vid 18-tiden. Huset hade Pim städat och dekorerat med blommor och vikta handdukar på sängarna. Härligt! Hon är en pärla.

I går och idag har jag inte gjort så mycket. Är trött pga jetlagen och har packat upp i lugn och ro, gått promenader på stranden, kollat att allt står rätt till i några av grannhusen som tillhör våra vänner och kört några turer.

Några bilder från Klong Dao (igen):

Här har man lagt sandsäckar som skydd mot havet

Paz lär få renovera en del inför nästa högsäsong

Kompis som njuter av livet oavsett vad

I dag körde jag ner till Klong Nin. Förra veckan igen var här en rejäl monsunstorm, som ödelade strandrestaurangerna vid stora delar av de sydliga stränderna här. Värst drabbad var enligt uppgift stranden Klong Nin. Jag kom inte ner till stranden för det var avstängt, och på de få ställena det inte var avstängt vågade jag inte gå för långt ut pga ras-risken. De två första bilderna har jag tagit själv, men de andra har jag lånat från FB och de togs samma dag eller dagen efter ovädret. Havet har alltså pressats upp pga stormen, och ätit sig in under byggnaderna som sedan rasat. Onödigt är väl att säga, att det inte har byggts enligt konstens alla regler här…

Normalt är stranden 20-30 m bred!

Här ser man fundamentet till den nu försvunna strandmuren till höger i bilden, där också trappan upp till restaurangen började. Så mycket har vågorna ätit upp!

Nähä, nu så är det dags att gå och nanna för imorgon är det jubbedag…

Low season

Ja, nu är det verkligen lågsäsong på Lanta. Endast tre restauranger har öppet inne i Saladan och majoriteten av alla affärer är stängda. Det är väldigt glest mellan bilar och motorcyklar på vägen och på stranden är det öde och skydd uppsatta mot havet.

”Torget” på Klong Dao

Öde, som sagt

Till och med småkrabborna har lämnat

Här har vi tillbringat stor del av säsongens strandliv

Känner familjen Wikman igen sig?

När turisterna lämnar resorten, tar katterna över terrasserna. Här en mamma som vaktar sina ungar.

Pappan…?

Tsunami-varning!

På eftermiddagen igår ringde Göran mig på jobb och undrade om vi hade känt några skakningar, för skrivbordet som han satt vid på hotellet hade skakat en lång stund. Nej, vi hade inte känt något. Men efter en stund kom en av poolskötarna och sa att den stora poolen i området hade skakat och då förstod vi att något var på gång. Min arbetskamrat Yah sökte på nätet och fick då fram att det varit en kraftig jordbävning utanför Sumatra och de varnade för att en tsunamivåg kunde drabba bl a Thailand.

Jag ringde Göran och berättade vad jag fått veta och han skulle gå ner och fråga i hotellets reception vad de hade hört. Han ringde efter en stund igen och sa att nu gick larmsirenerna  i Saladan och de sa i högtalarna att man skulle bege sig till evakueringsplatserna uppe på berget. Det var ju en liten pulshöjare, men inte så farligt ändå.

Vi bestämde att vi skulle mötas på halva vägen. När jag kom ut på stora vägen var det en lite surrealistisk känsla när vägen var packad med bilar, motorcyklar, snabbt gående eller springande personer och alla på väg åt ett håll på båda vägbanorna. Fast ändå lugnt. Rörigt ja, men ingen panik.

Det kändes också lite olustigt att jag nästan var den enda som körde åt andra hållet, men snart mötte jag Göran och vi körda upp en bit på berget där många andra stod och man dessutom hade bra utsikt över havet.

Jaha, då stod vi där… Ingen aning om hur länge vi skulle komma behöva bli kvar eller hur vi skulle få information. Inget vatten hade vi med oss heller och snart blev man ju väldigt törstig i värmen. En massa mygg var där med. Pratade eller messade med mor, Jeanette och Bella och rapporterade om läget. Ringde sedan till Yah för att höra så att hon var ok. Hon, Ellinor och Nappe var i en väns hus som för närvarande var obebott, uppe på ett område som heter Lanta Mountain och precis som namnet säger så ligger det uppe på berget, men ca 2 km söderut från där vi stod. Hon föreslog ändå att vi skulle köra dit för de höll sig uppdaterade via internet och de hade mat och vatten och om det skulle bli nödvändigt kunde vi också övernatta där (man visste ju som sagt inte hur lång tid det skulle ta). Vi bestämde oss för att ta oss dit, även om det innebar att vi fick köra ner på vägen igen. Vi gasade på lite extra när vi tog oss tillbaka samma väg som jag tidigare kört åt andra hållet. För att komma upp till Lanta Mountain kör man in på en väg som går tvärs över ön, som kallas ”elefantvägen”, och där var packat med bilar och folk som stod längs vägrenen på båda håll.

Göran pratar med Tommy i Sverige

 Väl i huset satt vi på första parkett på terrassen och Yah hade videokontakt med vänner på Phuket som hade TVn på, så vi kunde hålla oss uppdaterade.

Det sades att en våg skulle drabba först Pang Nga-provinsen (dvs bl a Kao Lak som i princip blev utplånat vid tsunamin 2004, men återuppbyggt), sedan Phuket, Phi Phi och Lanta. Flygplatsen på Phuket evakuerades och stängdes. Man räknade med att det skulle ta åtminstone en halv timme efter vågen drabbat Phuket innan den skulle nå Lanta.

Göran och Ellinor i väntans tider

Ellinors gose-vovve Chimmi, 8 månader

Efter en stund sa man att vågen endast skulle vara 2 m hög när den nådde Lanta och det skulle den göra 18.40. Vi fick också tiderna för Kao Lak och Phuket och de tiderna både kom och gick utan att något hänt och vi förstod att det inte hade blivit någon våg. Snart bekräftades det på TV också. Så himla skönt!

Nappe fixar ”tsunami-mat” (snabbnudlar)

Vi väntade ytterligare en stund innan vi tyckte det var läge att köra hem. Vi tackade för oss och gav oss ut i mörkret. Men på vägen ringde Henrik till Göran och sa att han hade en fläskfilégryta i ugnen som han ville bjuda oss på, så vi fortsatte till Black Pearl.

Det var lite småkusligt att köra in i Saladan när nästan allting var stängt och släckt och inne på Black Pearl var där bara ett par som väntade på mat och nästan ingen personal. Men Aong och Henrik var där såklart. Mellan restaurangerna som ligger på pålar ut i vattnet i Saladan, där Black Pearl är en, ligger många dykbåtar för ankar, säkert ett tiotal. Henrik berättade att när larmet gick körde dessa ut till havs eftersom det är säkrare där. Nu kom en efter en tillbaka och det kom folk till restaurangerna både från dessa och de som liksom vi begett sig ner från berget. Efter vi ätit den delikata grytan och pratat en stund, begav vi oss till hotellet.

En händelserik eftermiddag och kväll. Naturligtvis underbart skönt att det inte blev allvar av tsunami-larmet. Vi får se det som en övning och det visade sig att larm och evakuering i stort sett fungerat utmärkt.

Under dagen idag har ju alla pratat mycket med varandra om gårdagen så klart. Var var ni när larmet gick och var uppehöll ni er innan faran blåstes av osv.

Tyvärr hörde vi om vissa resorter där personalen definitivt inte fått någon utbildning i hur de ska hantera sådana här situationer. Förutom sirener och bilar som kör runt och varnar, så ringer man även runt till alla resorter och informerar om läget. Och på vissa av dessa hade personalen sprungit runt och vrålat  ”RUN… RUN FOR YOUR LIFE! …A TSUNAMI! …RUUUN, OR YOU WILL DIE!” osv. Med resultatet att folk naturligtvis blev fullständigt panikslagna och flydde vilt. Helt i onödan!  Vi har förstått nu i efterhand att det måste vara några av dessa som svensk media pratat med, när de rapporterade att det var kaos och panik här på Lanta. Vi upplevde absolut inget av det.

Dagen idag har nog varit den hetaste hittills i år. Alla har pustat och stånkat och svettats floder, även thailändarna. Men så ska det ju vara nu. I morgon inleds Songkran, det thailändska nyåret och då blir det världens största vattenkrig (så man svalkar av sig) i hela Thailand, och inte minst på Lanta. Och i morgon ska vi flytta tillbaka till vårt hus! Får se om detta kan ske utan att alla våra grejjer blir dränkta på vägen :)

Angelica och jag dyker vid Koh Bida

Ytterligare en härlig dykdag. Denna gången 3 dyk vid Koh Bida-öarna som ligger lite söder om Phi Phi tillsammans med Angelica. Första dyket för henne efter dykkursen.

Allt OK!

Butterfly fish. Simmar alltid i par.

 Banded sea snake. Extremt giftig. Dock har de för liten mun för att kunna bita människor. Sägs det…

Ser du den gömda stingrockan? Svansen och ögonen syns.

Peacock Mantis Shrimp. Boxas som en hel karl! Finns på Youtube.

En  fiiin jättesköldpadda dök plötsligt upp

Clownfish. Väldigt tuffa och modiga små fiskar. Här ser man en som är på väg rakt upp mot min kamera för att försvara sitt revir och hem. De blir väldigt oroliga så fort man kommer i närheten av deras anemon.

2 av 3 dyk avklarade

Utflykt till södra Lanta, palm-pyntning och Job2Do

Idag körde vi ända ner nationalparken vid sydspetsen av Lanta. Vi stannade vid en av de sista stränderna, Klong Jaak, en stund för vätskepåfyllning.

Sedan fortsatte vi söderut

Vidunderlig utsikt med Koh Haa i horisonten

Här finns också en fin strand och dessutom en fyr-ruin.

Dans runt duschen?

Sedan klädde Ola och Bella vår palm som är ställföreträdande julgran.

Klart! Den blinkande ananasen och allting på plats.

Sedan var det dags för Job2Do konsert. Thailands bästa reggae-band som uppträder på Lanta flera ggr varje säsong. Väldigt populära både bland thai och farang (västerlänning).

Efter några bra förband så var det dags: