Examen o BBQ

Bau har vidareutbildat sig från polis till ”Immigration officer”.  Vi tittade förbi för att gratulera honom till examen och blev bjudna på massor av mat. FRUKTANSVÄRT starkt! Vi har ändå arbetat oss upp en bra bit på skalan när det gäller stark mat – men detta var för starkt för våra farang-munnar. Men man vill ju inte vara oartig, utan vi smakade lite grand på allt som serverades. I morgon bitti reser Bau till Bangkok för att praktisera i 2 månader på Suvarnabhumi airport (sanaambin Suvannapum).

Bau med vackra hustrun Yai. Första gången vi ser Bau klädd i muslimsk mössa och lång kjol. Normalt är det jeans och t-shirt (eller uniform) som gäller. (Men som han själv säger: han är muslim genom giftermål men buddhist i hjärtat)

Maten är god…

…men staaark!

Bau tycker vi är mesar som inte klarar av styrkan på maten

Yngsta dottern har hunnit bli 10 månader

Äldsta dottern Sammá och sonen Rafael

Senare invigde vi vår nya grill som levererats med båtfrakt från Phuket.

Vi bjöd in Henrik, Ellinor och Napoleon som testpiloter.

Och testet utföll till allas belåtenhet. Mmmm… Det kommer att bli många grillkvällar hos Thorlunds i villa C5 framöver!

Lunch i parken

Göran och jag brukar äta lunch tillsammans. Antingen kommer han ner till Pra Ae så vi äter på någon av de små restaurangerna där, eller så kör jag hem till dukat bord.

I dag bjöd Göran på en picknick i parken vid Casaurina på Long Beach. Här dukades det fram hembakta frallebullar och kanelbullar, grönsaker och kaffe. Mums…

Songkran 2012 – Gott Nytt År!

I helgen firades Songkran, det thailändska nyåret. Första dagen, den 13:e går världensstörsta vattenkrig av stapeln. Vi deltog inte i år, även om det är himla kul. Vårahyresgäster flyttade ut på fm och vi prioriterade att flytta hem, vi ville inte vänta en endaste dag till. Vår packning skulle Henrik hämta i bilen lite senare, så den skulle komma hem torr. Vi gav oss hemmåt i förväg för att plocka fram våra saker från vårt privata skåp, där vi förvarar allt sån’t som hyresgästerna inte ska få använda. Vi var naturligtvis förberedda på att bli genomvåta på vägen, så vi hade ombyte med oss i en platspåse. Och våta blev vi… (Jag satt bak och Göran körde, därför blev bilderna lite suddiga)

En postering fanns utanför vårt område 

Förra gången vi var med på Songkran var 2008. Jag norpar min egen text och bild från Resedagboken:

I söndags firades det thailändska nyåret, Songkran. Redan på 40-talet synkroniserade man årsskiftet med väst dvs 31/12, men firandet gör man ändå den 13/4 (thailändare missar inte frivilligt en anledning att ha kul).

Firandet innebär bl a att man kastar vatten på varandra vilket innebär lycka och att man renar sig inför det nya året. Från början har det säkert varit att man stänker vatten, men numera har det utvecklat sig till regelrätt vattenkrig på hög nivå.

Saladan var rena krigszonen. Från början hade vi med oss några vanliga fjuttiga vattenpistoler när vi skulle in till Saladan och äta lunch, men vi insåg ju snabbt att de kom vi inte långt med. Nej, här var det rejäla doningar som gällde, så det fick vi inhandla och sedan ge oss in i leken.

Vi åkte också runt på flaket på Henriks bil tillsammans med hans flickväns döttrar och stora tunnor med vatten som vi kastade på folk (vattnet alltså – inte tunnorna). Och vi fick naturligtvis lika mycket tillbaka. Vi var totalt dyngsura större delen av dan.

Alla var på strålande humör och skrattade och hade roligt. Thailändare och faranger, unga som gamla, i en enda stor vattenfest! Sanuk!!!

Familjen Lebert utanför vårt Café Nostalgie.

Hur många får plats på en tuktuk? Svar: hur många som helst…

Vi har hört att det mesta firandet sker i Bangkok och i Chiang Mai i norra Thailand. Där håller man tydligen på i flera dagar med vattenkriget, men vi tyckte det var alldeles lagom med en dag.

Nästa år ska vi vara med igen…var så säker!

Tsunami-varning!

På eftermiddagen igår ringde Göran mig på jobb och undrade om vi hade känt några skakningar, för skrivbordet som han satt vid på hotellet hade skakat en lång stund. Nej, vi hade inte känt något. Men efter en stund kom en av poolskötarna och sa att den stora poolen i området hade skakat och då förstod vi att något var på gång. Min arbetskamrat Yah sökte på nätet och fick då fram att det varit en kraftig jordbävning utanför Sumatra och de varnade för att en tsunamivåg kunde drabba bl a Thailand.

Jag ringde Göran och berättade vad jag fått veta och han skulle gå ner och fråga i hotellets reception vad de hade hört. Han ringde efter en stund igen och sa att nu gick larmsirenerna  i Saladan och de sa i högtalarna att man skulle bege sig till evakueringsplatserna uppe på berget. Det var ju en liten pulshöjare, men inte så farligt ändå.

Vi bestämde att vi skulle mötas på halva vägen. När jag kom ut på stora vägen var det en lite surrealistisk känsla när vägen var packad med bilar, motorcyklar, snabbt gående eller springande personer och alla på väg åt ett håll på båda vägbanorna. Fast ändå lugnt. Rörigt ja, men ingen panik.

Det kändes också lite olustigt att jag nästan var den enda som körde åt andra hållet, men snart mötte jag Göran och vi körda upp en bit på berget där många andra stod och man dessutom hade bra utsikt över havet.

Jaha, då stod vi där… Ingen aning om hur länge vi skulle komma behöva bli kvar eller hur vi skulle få information. Inget vatten hade vi med oss heller och snart blev man ju väldigt törstig i värmen. En massa mygg var där med. Pratade eller messade med mor, Jeanette och Bella och rapporterade om läget. Ringde sedan till Yah för att höra så att hon var ok. Hon, Ellinor och Nappe var i en väns hus som för närvarande var obebott, uppe på ett område som heter Lanta Mountain och precis som namnet säger så ligger det uppe på berget, men ca 2 km söderut från där vi stod. Hon föreslog ändå att vi skulle köra dit för de höll sig uppdaterade via internet och de hade mat och vatten och om det skulle bli nödvändigt kunde vi också övernatta där (man visste ju som sagt inte hur lång tid det skulle ta). Vi bestämde oss för att ta oss dit, även om det innebar att vi fick köra ner på vägen igen. Vi gasade på lite extra när vi tog oss tillbaka samma väg som jag tidigare kört åt andra hållet. För att komma upp till Lanta Mountain kör man in på en väg som går tvärs över ön, som kallas ”elefantvägen”, och där var packat med bilar och folk som stod längs vägrenen på båda håll.

Göran pratar med Tommy i Sverige

 Väl i huset satt vi på första parkett på terrassen och Yah hade videokontakt med vänner på Phuket som hade TVn på, så vi kunde hålla oss uppdaterade.

Det sades att en våg skulle drabba först Pang Nga-provinsen (dvs bl a Kao Lak som i princip blev utplånat vid tsunamin 2004, men återuppbyggt), sedan Phuket, Phi Phi och Lanta. Flygplatsen på Phuket evakuerades och stängdes. Man räknade med att det skulle ta åtminstone en halv timme efter vågen drabbat Phuket innan den skulle nå Lanta.

Göran och Ellinor i väntans tider

Ellinors gose-vovve Chimmi, 8 månader

Efter en stund sa man att vågen endast skulle vara 2 m hög när den nådde Lanta och det skulle den göra 18.40. Vi fick också tiderna för Kao Lak och Phuket och de tiderna både kom och gick utan att något hänt och vi förstod att det inte hade blivit någon våg. Snart bekräftades det på TV också. Så himla skönt!

Nappe fixar ”tsunami-mat” (snabbnudlar)

Vi väntade ytterligare en stund innan vi tyckte det var läge att köra hem. Vi tackade för oss och gav oss ut i mörkret. Men på vägen ringde Henrik till Göran och sa att han hade en fläskfilégryta i ugnen som han ville bjuda oss på, så vi fortsatte till Black Pearl.

Det var lite småkusligt att köra in i Saladan när nästan allting var stängt och släckt och inne på Black Pearl var där bara ett par som väntade på mat och nästan ingen personal. Men Aong och Henrik var där såklart. Mellan restaurangerna som ligger på pålar ut i vattnet i Saladan, där Black Pearl är en, ligger många dykbåtar för ankar, säkert ett tiotal. Henrik berättade att när larmet gick körde dessa ut till havs eftersom det är säkrare där. Nu kom en efter en tillbaka och det kom folk till restaurangerna både från dessa och de som liksom vi begett sig ner från berget. Efter vi ätit den delikata grytan och pratat en stund, begav vi oss till hotellet.

En händelserik eftermiddag och kväll. Naturligtvis underbart skönt att det inte blev allvar av tsunami-larmet. Vi får se det som en övning och det visade sig att larm och evakuering i stort sett fungerat utmärkt.

Under dagen idag har ju alla pratat mycket med varandra om gårdagen så klart. Var var ni när larmet gick och var uppehöll ni er innan faran blåstes av osv.

Tyvärr hörde vi om vissa resorter där personalen definitivt inte fått någon utbildning i hur de ska hantera sådana här situationer. Förutom sirener och bilar som kör runt och varnar, så ringer man även runt till alla resorter och informerar om läget. Och på vissa av dessa hade personalen sprungit runt och vrålat  ”RUN… RUN FOR YOUR LIFE! …A TSUNAMI! …RUUUN, OR YOU WILL DIE!” osv. Med resultatet att folk naturligtvis blev fullständigt panikslagna och flydde vilt. Helt i onödan!  Vi har förstått nu i efterhand att det måste vara några av dessa som svensk media pratat med, när de rapporterade att det var kaos och panik här på Lanta. Vi upplevde absolut inget av det.

Dagen idag har nog varit den hetaste hittills i år. Alla har pustat och stånkat och svettats floder, även thailändarna. Men så ska det ju vara nu. I morgon inleds Songkran, det thailändska nyåret och då blir det världens största vattenkrig (så man svalkar av sig) i hela Thailand, och inte minst på Lanta. Och i morgon ska vi flytta tillbaka till vårt hus! Får se om detta kan ske utan att alla våra grejjer blir dränkta på vägen :)

Grillat är gott…

…men vår grill har rostat sönder. Vi har letat efter en gasolgrill i Krabi men där har de bara kolgrillar. Och på Lanta kan vi glömma att hitta någon – här används bara halva oljefat när det ska grillas. I vårt någorlunda närområde kvarstår då Phuket.

Så i helgen var vi över dit på inköpsresa. Båten lämnade Lanta kl 8, sedan båtbyte till havs utanför Phi Phi vid 9 och ankomst Phuket Town vid 10.30.

Taxichauffören som körde oss från hamnen till hotellet är den första thailändaren vi träffat som snusar! Han hade både General, Ettan och Göteborgs rapé i bilen. De thailändare Göran tidigare velat bjuda på snus har vänligt men bestämt avböjt (med en antydan till rynkad näsa). Men den här snubben hade anknytning till Sverige genom att hans ”grand-sister” (förmodligen menade han hans systers dotter) är gift med en svensk och bor i Sverige.

Framme på hotellet (vi provade ett nytt denna gång – Royal Phuket City Hotel) slängde vi in ryggan på rummet och gav oss direkt ut på grill-jakt. Taxi till området där det finns många stora varuhus med många västerländska varor. De grillar vi hittade på de första ställena var antingen små kolgrillar eller stora monster-grillar med 4-5 brännare (”put a kangaroo on the barbie, mate”). Till slut hittade vi i alla fall en i hyfsad storlek. Något större än vi tänkt, men ändå acceptabel.

Problemet var nu hur vi skulle få den till Lanta. Den storleken vi tänkt oss från början hade vi kunnat ta med oss på båten (med visst besvär, men det hade gått) men denna var för stor och tung och butiken levererar endast inom Phuket. Men, om vi beställer via nätet så levererar de vart som helst i Thailand (skickar med posten). Så det har vi gjort, så får vi se om det kommer någon grill.

Vi passade också på att bunkra upp med lite västerländska matvaror, bra knivar och ny fin teflonbelagd stekpanna (ja, en sådan liten sak kan göra en lycklig här) samt kontorsmaterial till jobb.

Nu flyttar vi ju äntligen in i vårt hus igen på fredag och kan börja laga lite mat själv igen (…och förhoppningsvis grilla så småningom).

Efter en god natts sömn åt vi god frukostbuffé på våning 19 med fantastisk utsikt över Phuket Town och havet.

”Vad är det vita uppe på berget? Ett tempel?”

Nej, vid inzoomning visar det sig vara…

…en gigantisk Buddha!

Efter hemkomsten till Lanta vid 17-tiden, körde vi till verkstaden för att hämta min motorcykel som varit inne för reparation. Motorbyte och arbetskostnad = 4.200 baht (ca 900 kr)! Nu går den som en klocka igen.

I går kväll åt vi på stranden på Easy Bar. De har världens godaste kyckling i kokosmjölk med grön curry; lagom het och med massor av grönsaker. Vi får passa på att äta på strandrestaurangerna nu, för snart stänger de för säsongen. Antagligen efter Songkran (thailändska nyåret) som är till helgen.

Grattis Göran!

Idag har vi firat Görans födelsedag, även om han säger att han har slutat fylla år.

Och var äter man en riktigt god köttbit, med klyftpotatis eller potatisgratäng, grönpepparsås och dricker gott vin till? Jo, naturligtvis på The Black Pearl…