Midsommarafton

Det blev lite midsommarfirande här ändå. Vi var ett litet gäng som Henrik bjöd till ett improviserat gille på Black Pearl. Han hade fixat bl a Janssons, räkor och goda ostar. Mycket gott sa de som åt. Jag går ju på ”soppdiet”, så det var se men inte röra för min del. En trevlig kväll i alla fall.

Henrik, Jens och Sue. Jens och Sue driver tvätteriet Laundry Sue dit vi lämnar all vår tvätt.

Min arbetskamrat Jarmo och Henriks son Marcus.

Jens och Sue med dottern Safa, samt Henriks kompis som är på besök från Sverige.

Konsten att fotografera en valp

NattÍ heter den mycket sympatiske förmannen på företaget (inte som i natti-natti, utan med betoning på i:et), och han har en liten hundvalp som ibland får följa med honom på jobbet. Det händer då att den kommer in och hälsar på oss på kontoret. Tänkte jag skulle ta ett foto på denna gulliga varelse, men det är inte det lättaste. Valpars mest utmärkande drag är ju inte att de är stilla, precis…

”Naj, naj – vill ICKE!”

”Wiiiiii…”

”Bläää…”

”Kolla, en katt!!”

”Åååh, okej då! Men skynda på…”

”Nej, nu skiter jag i de här. Voff!”

GLAD MIDSOMMAR på er!                                                                                           Här firas det inte över huvud taget, utan det är vanlig arbetsdag imorgon. Upp i ottan och slita… Ska tänka på er när ni äter god sill och nypotatis, mmmm. Och jordgubbar, mmm…

Tillbaka till Thailand

”…….Miss Lena…………..Krabi………….immediately”, var vad jag tyckte mig höra på thai-bruten engelska från högtalarna på Suvarnabhumi flygplats i Bangkok. Var inte säker eftersom det var svårt att höra pga sorlet. Onda aningar i magen. Jag la ner tidningen jag läste, och gick fram till en av diskarna och visade mitt boardingkort.

”You should be at gate B1 NOW!! You really have to hurry, madame!”                      ”But, but…this IS gate B1”, stammade jag.                                                                    ”No madame, this is gate B1 B”!

Shit shit shit shit shit shit…

Snabbt samla ihop handbagaget bestående av en stor 8-kilos bag, en fullproppad laptop-väska samt en axelremsväska och halvspringa så gott det gick mot gate B1, med väskorna bumpande mot vad, lår och ända. Nu jäklar gällde det att lägga på en rem. Jag hade inte fördrivit tiden på flygplatsen i flera timmar, för att sedan missa sista inrikesplanet för dagen till Krabi…

Efter att ha tagit mig upp en trappa såg jag genom de stora fönstren Air Asia-planet i slutet av ”snabeln” vid, vad jag förmodade var, gate B1. Tre personal-kvinnor med walkie-talkies och minst sagt stressad uppsyn viftade fram mig längs vägen dit. Snabbt uppvisande av boardingkort och pass vid gaten, fortsatte hjälpligt springande i ”snabeln” och in i planet för att så småningom sjunka ner på plats 23A! I made it!!! Planet började omgående taxa ut till startbanan.

Vän av ordning undrar säkert hur i h-e jag kunde sitta och läsa i godan ro, om det uppenbarligen var dags för avgång. Till mitt försvar kan jag säga att där jag satt och väntade, väntar folk till tre olika gater för inrikesflyg, så jag satt inte precis ensam kvar OCH vi har flera gånger tagit inrikesflyget från just dessa gater OCH flera av dessa gånger har Air Asia varit så försenade att avgångstiden har varit väl passerad innan de satt upp Krabi-skylten och vi har fått gå ombord. Därför reagerade jag inte heller denna gång. Men jag har lärt min läxa nu.

Nåväl, resan både före och efter denna lilla incident gick som på räls.

Jag stannade över en natt i Krabi stad, för jag skulle till ”Imigration” och få utskrivet ett intyg att jag har en fast adress i Thailand. Detta behövs för att få min nyinköpta motorbike registrerad i mitt namn (annars får man skriva den på någon thai-vän som man litar på). Till Imigration åkte jag motorcykel-taxi för första gången. Har undvikit det tidigare eftersom de kör som om de snott mc:n. Men detta var en lite äldre förare som såg så lugn och snäll ut, så ok då (fast i och för sig ser nästan alla thailändare lugna och snälla ut…). Han körde mig dit, väntade 20 min utanför och körde mig sedan tillbaka igen, allt för 100 B (ca 23 spänn). Perfekt!

Lite senare tog jag bussen till Lanta och var hemma vid 18-tiden. Huset hade Pim städat och dekorerat med blommor och vikta handdukar på sängarna. Härligt! Hon är en pärla.

I går och idag har jag inte gjort så mycket. Är trött pga jetlagen och har packat upp i lugn och ro, gått promenader på stranden, kollat att allt står rätt till i några av grannhusen som tillhör våra vänner och kört några turer.

Några bilder från Klong Dao (igen):

Här har man lagt sandsäckar som skydd mot havet

Paz lär få renovera en del inför nästa högsäsong

Kompis som njuter av livet oavsett vad

I dag körde jag ner till Klong Nin. Förra veckan igen var här en rejäl monsunstorm, som ödelade strandrestaurangerna vid stora delar av de sydliga stränderna här. Värst drabbad var enligt uppgift stranden Klong Nin. Jag kom inte ner till stranden för det var avstängt, och på de få ställena det inte var avstängt vågade jag inte gå för långt ut pga ras-risken. De två första bilderna har jag tagit själv, men de andra har jag lånat från FB och de togs samma dag eller dagen efter ovädret. Havet har alltså pressats upp pga stormen, och ätit sig in under byggnaderna som sedan rasat. Onödigt är väl att säga, att det inte har byggts enligt konstens alla regler här…

Normalt är stranden 20-30 m bred!

Här ser man fundamentet till den nu försvunna strandmuren till höger i bilden, där också trappan upp till restaurangen började. Så mycket har vågorna ätit upp!

Nähä, nu så är det dags att gå och nanna för imorgon är det jubbedag…