Körkort, behövs det?

Ja, det kan man verkligen fråga sig när man ser trafiken och hur det körs här. Men nu har vi i alla fall tagit thailändskt körkort för både bil och motorcykel. Det går bra att köra på det svenska körkortet ett halvår (eller egentligen ska det vara ett internationellt körkort, men det brukar ses mellan fingrarna med just den biten), men sedan ska man skaffa thailändskt. Det är bra ur en annan synvinkel också – vid en ev olycka blir man behandlad på ett annat sätt om man har thailändskt körkort, för det visar att man är boende här och inte turist. Turister försöker man alltid dra på pengar och olyckan är alltid dennes fel, även om man är helt oskyldig. Tyvärr, så är det här. Var så god och svälj. Man får ta det onda med det goda som man säger.

Yah ville också legalisera sitt körande, så hon hängde med till Krabi (det var hon som körde oss dit!). Vi lämnade Lanta vid 6-tiden på morgonen så vi kunde skriva in oss på ”Vägverket” före halv 9.

Eftersom Göran har körkort för både bil och mc från Sverige, behövde han bara göra ett färgseende-test, bli fotograferad, betala 300 baht (70 SEK) och kvittera ut körkortet (eller körkorten – ett för bil och ett för mc).

Jag har inte mc tidigare, så jag fick göra både ett teoriprov och köra upp för detta. Yah hade ju inget alls sedan tidigare så det tog nästan hela da’n för henne. Först titta på en film i 4 tim (!), därefter två teoriprov och sedan köra upp för både bil och mc. Fast nu ska det ju sägas att varken teoriprov eller uppkörningarna är ens i närheten av de svenska, inte på långa vägar.

Färgseende-test. En person pekade med pekpinne på tavlan på väggen, så fick man säga om pricken var grön, gul eller röd.

Inför teori-provet.

Dags för examination (på engelska för min del, tack för det Vägverket)

Sedan dags för uppkörning i ösregnet

Tjänstemannen beskriver banan för Yah

Skönt när uppköringen är överstökad.

Körkorten gäller ett år första gången. Sedan förnyar vi dem och då är de giltiga i 5 år.

Jaha, så var man ogift, då. Och Göran blev av med sitt förnamn…

Men som vi säger här och rycker på axlarna: mai bpen rai – det gör inget, spelar ingen roll, är helt ok osv.

I’m the boss!

Japp! Fr o m idag står det ”General Manager” i mitt anställningskontrakt. Min företrädare flyttar till Bangkok av familjeskäl och ägarna ville gärna ha mig som efterträdare. Ska bli spännande och utmanande att ta totalansvaret för företaget med 10 anställda varav 9 är thai. Till min hjälp har jag svensk kille, Niclas, som kommer att jobba som teknisk chef och naturligtvis min högra hand Yah. Ser fram emot en tuff men kul högsäsong när området kommer att vara fullbelagt med antingen villaägarna själva eller deras hyresgäster.